Recension: French Films - Imaginary Future

French Films
Imaginary Future
GAEA Records


Då har uppföljaren till French Films enastående EP The Golden Sea EP äntligen kommit. Den korta, men ack så förträffliga föregångaren har satt stort prägel på finländsk musikexport, i synnerhet i Sverige här bandet har kommit till att bli populära inom indiekrestsarna. Efter ett besök på Popadelica och olika städer har French Films fått den respekt de förtjänar. En tur-returbiljett från Finland till Sverige är längre inte tillräcklig. Nu väntar världen för Finlands bästa band!

Föregångaren The Golden Sea EP har på flera håll hyllats för sitt drömiska och atmosfäriska sound. Med enkla medel har man lyckats skapa en säregen och grandios ljudbild mäktig att stimulera de allra flesta öron. Tänk vad mycket man kan åstadkomma med lite synthar och körer. För soundet i sig är på många sätt bedövande och framkallar gåshud på armarna, men texterna är desto mer hjärtgripande av sin förståelse för ungdomens bittra sanningar.

Imaginary Future skiljer sig mycket från sin föregångare. Man har tonat ned tempot något mer och befriat sig lite grann från sig från pop-appealen. Synthen har fått mer utrymme och tar större roll i musiken. Vissa stunder utmanar den till och med de många gitarrslingorna, men aldrig för mycket. Den fyller en viktig funktion i den omslutande atmosfär musik förmedlar. När man lyssnar på French Films vandrar nämligen själen någonstans långt långt bort. Tonerna utlöser så många känslor på samma gång att sinnet gör uppror; det är svårt att sätta fingret på vad, men soundet är så befriande. Den där känslan, alltså.

French Film har jämförts med bl.a amerikanska The Drums och liknande surfinspirerande band. Det är inte svårt att undgå när musiken bygger på liknande linjära basgångar, kompletterande gitarrmelodier, synthar och ljuva sångkörer.  Jag har upptäckt utmärkande attribut hos French Films som talar för att de har funnit sin unika musikaliska identitet, vad som skiljer dem från andra band inom genren. 

Det enkla svaret är helt enkelt den kontrast som skiljer dem från de förväntningar de har - French Films låter snarare kyliga och realistiska, än varma och overkliga. Jag menar att musiken är ärlig och befriad från alla fantasifulla härligheter som gärna målas upp i moderna poplåtar om lycklig kärlek, lyckliga slut etc. De förmedlar en verklig känsla i musiken. En mycket närvarande och intim sådan. Somliga människor inser att hemstaden äter dem och att man måste komma bort.

Texterna tar nämligen upp tonårsångesten och kommer i underfund med den. Det känns som att French Films har bestämt sig för att frigöra sig från det förflutna en gång för alla. Och det är där styrkan ligger bakom det vi hör; vi kan identifiera oss med musiken. Tänk vad skönt med ett band som sjunger om lördagskvällen du vill ta dig ifrån.

Nu kanske jag får musiken att framstå som grå och dyster, men så är inte fallet. Den är lika blå och färgrik som tidigare. Det är framför allt pop med väldigt catchiga refränger och melodier. Mycket "oooh-oh-oh-oh" att sjunga med i och lika många melodier att dansa till. Musiken är nämligen väldigt uppiggande och taktfull, otroligt välspelad och låtarna har fått det engagemang de förtjänar. Det finns nämligen inte en enda låt som är dålig på hela skivan - alla är fantastiska!

Imaginary Future är en fantastisk upplevelse rakt igenom. Det episka omslaget motsvarar de intryck och känslor skivan gör anspråk för. Om landskapet på bilden är atmosfären synthen målar upp, är molnen, havet och bergen bara några få detaljer resterade instrument lyckas skapa. Det är det jag tycker är fantastiskt med musiken - den är så levande, så fruktansvärt uttrycksfull. Den tar sinnet någonstans långt bort, om du vill. Vänta tills du har hört skivans avslut så förstår du vad jag menar. 

Hela skivan är välarbetad och samtliga låtar följer en röd tråd. De faller naturligt på sina platser och därför är det ett extra nöje att lyssna på låtarna i kronologiskt ordning. Samtidigt är samtliga låtar så pass bra, och så pass hit-vänliga att de klarar sig individuellt. Det enda jag kan hänga upp mig på är skivans längd på ungefär 30 minuter. Lyckligtvis är hållbarheten mycket bra., det finns ett återspelningsvärde. Men det går alldeles för fort. Och det gör ju tiden alltid när man har roligt. För plötsligt påträffar det episka slutet (som gärna får spelas på min begravning) och då känns skivan nästan otillräcklig.

Jag är helt övertygad om att French Films kan efterlämna så många olika intryck hos människor. Deras gripfulla debut sammanfattar den smärtsamma, men oundvikliga ungdomen på ett sätt man finner sig i. Texterna är insiktsfulla, oerhört verkliga och tillsammans med musiken väldigt rörande. Det känns tryggt att bemöta vuxenlivet med en sådan tidlös skiva som Imaginary Future. Dess storslagenhet bidrar till en nästan obeskrivlig känsla jag är kär i. Känslan är French Films.

Betyg: 9/10

Imaginary Future är en klockren debut som prickar rätt på nästan allt. Trots sin korta speltid, bjuder den på tio låtar av fullständig pop-perfektion. En tidlös och värdefull klassiker som talar för ett band med en lysande framtid. Inte en påhittad sådan.

Bästa spår: Golden Sea, The Great Wave of Light, Escape in the Afternoon och Up The Hill

Du kommer också gilla: Big Wave Riders - Big Wave Riders EP, Beach Fossils - Beach Fossils, Stone Roses - The Stone Roses, Wild Nothing - Gemini

0 kommentarer:

Skicka en kommentar