Jag gillar Carolina Wallin Perez. Hon tycker om Kent precis som jag, hon spelar "Den döda vinkeln" när jag ber om det som allra mest och hon är en mycket begåvad musiker.
I början av Augusti spelade hon tillsammans med sitt band i Lidköping. Konserten hölls i en nästan fullsatt park med mycket liv och rörelse. Jag kunde inte bli lyckligare efter en lång arbetsdag då konserten också var gratis. Carolina med band ställde glatt upp på en pratstund! Olyckligtvis hade jag inte med mig ljudinspelaren, så texten har tvingats komprimeras på grund av ljudkvalitén och all turbulens i omgivningen.
Bandet består av: Carolina Wallin Pérez – sång, Mattias Fjellström – gitarrer, Joakim Simonsson – piano, Markus Hängsel – bas, Anders Olsson – trummor
Spotify
Kent har ett stort bibliotek fylld med låtar. Jag undrar om man som musiker känner sig begränsad om man enbart förhåller sig till att tolka ett band. Carolina berättar:
"Nej, absolut inte. Det beror på vad man menar med begränsad, jag plockar liksom in lite av mina egna låtar i det. Men det är ju med flit. Jag har valt att göra så. Det finns så mycket material så jag har aldrig behövt tänka; åh nej, nu vet jag inte vilka låtar jag skall spela".
Carolina arrangerar varje låt tillsammans med sitt band. Hennes tolkningar är jazzinfluerade, men hela bandet har individuell inverkan på låtarna. Anders börjar:
"Vi snackar lite innan vi arrangerar låtarna, vilket håll vi skall dra dem åt. Vi har ju någonstans kommit överrens, men inte så att alla har satt egna personliga influenser varje gång", fortsätter Joakim.
"Jag har liksom inte stått och sagt "du skall spela så här och du skall spela så här". Får vi idéer så provar vi dem, alla har ju fått komma med sina egna idéer.", fortsätter Carolina.
"Vi kanske är ute efter någon slags ram som alla får komma med fina personliga tolkningar. Vi har ju en idé från början som alla får dra i", säger Anders.
"Ibland snackar vi lite om att det skall låta lite Tom Waits, men hur tydligt det är nu vet jag inte. Men från och med då gitarren var med i alla fall, då snackade vi Tom Waits och framför allt jazz - mycket jazz. Sen har det blivit poppigare", avslutar Mattias.
Joakim Berg som bekant är sångare i Kent, är en mycket uppskattad låtskrivare. Hans texter berör på både gott och ont. En del människor kallar dem klyschiga. Jag frågar bandet framför mig hur de upplever Joakim Bergs texter och hur det är att sjunga dem. Carolina svarar:
"Jag tycker inte att dem är klyschiga, dem är väldigt roliga att sjunga. Texterna är det bästa i deras musik, det är liksom fokus på dem. Jag skriver också texter på svenska, men de låter inte alls som Kent. Det känns som att det är bara Jocke Berg som kan skriva det. Sen kan man tycka att dem är pretentiösa och klyschiga, men det tycker jag är bra".
"Att vara pretentiös behöver nödvändigtvis inte betyda någonting dåligt", säger Mattias. "Jag tycker snarare det är en positiv sak", avbryter Carolina snabbt.
Att Kent kanske är Sveriges största band idag, kan många hålla med om. Det är ett band med stor integritet som inte gör väsen av sig i onödan. Jag frågar Carolina och hennes bandkamrater om de någonsin har träffat Kent.
"Nej, vi har inte träffat dem. Men vi har spelat in i deras studio och dem har lyssnat på skivan. Dem tycker vi är bra och har gjort reklam för vår skiva på sin hemsida. Det betyder ju att dem tycker vi okej i alla fall. Annars har vi ingen aning om dem tycker vi är jättebra", berättar Carolina.
Bandet avslutar med att dela med sig av några visdomsord till alla unga musiker. Viktigt att tänka på om man har ambitioner är att bara köra på! Idag finns det många tekniska möjligheter i form av datorer som skapar möjligheter. Ta ingenting för givet och kör på!
 |
| Glatt gäng! |