Det här är Tribe. Ett London-baserat band som gör sig stora i England för närvarande. De har redan hunnit åstadkomma två musikvideor och lyckats med konsten att stanna upp hela Camden Market. Den 23 januari nästa år släpper de sin debutskiva som de så fint kallar Baby.
Mer från Finland, nämligen Yournalist som i somras släppte sin EP Slippery And Infected EP. Trion kallar sin musik för progressiv rock och pop. Det är lika intressant som det låter. Med andra och färre ord värt att lyssna närmare på. I skrivande stund vill jag tro att bandet arbetar på sin kommande fulländade debutskiva.
Genom spelaren nedanför kan du upptäcka en mer progressiv sida av bandet och i videon ännu längre ned, kan du upptäcka en mörkare sida. I det här fallet föredrar jag den mörka sidan. Visst är videon häftig?
Ett av dagens musiktips kommer indirekt av French Films som delar med sig av det här bandet på sin Facebook. The Wha's heter bandet jag pratar om. De kommer från Helsingfors och spelar brittisk inspirerad pop. Jag tänkte först på The Libertines och The Clash, vilket också kanske är en passande beskrivning. Av rösten att döma, låter det snarare mer likt som ett genuint brittiskt band, men Finland är det ju i det här fallet. Kanske skriver vi mer om dem snart!
Leave me alone
I'm in control
I'm in control
And girls act too much
And boys act too tough
Enough is enough
Were on the minds of other men I know she was
I said just take it or leave it
And take it or leave it
And take it or leave it
And take it or leave it
Oh just take it or leave it
And take it or leave it
Oh take it
Norska Jonas Alaska har nyligen släppt sin självbetitlade debut på 10 låtar. En skiva inspirerad av bland annat Bob Dylan och John Lennon, men ändå personlig nog att vara intressant.
Jonas är en mycket begåvad musiker som tonsätter sin välskrivna lyrik på ett fantastiskt sätt.
Lou Reed släpper tillsammans med Metallica genom ett samarbete en skiva den 1 November. Den kommer att heta Lulu. Det är en mycket, mycket och mycket intressant kombination vi precis fått möjligheten att få smaka lite på. Låten The View finns nämligen tillgänglig att lyssa på nedanför. Den kommer inledaskivan.
Jag skall iväg till tyska gränsen några dagar för att arbeta. Med mina skills kan det gå ganska fort, men jag vet inte riktigt hur länge. Därför kommer jag inte ha möjlighet att posta några inlägg förrän jag kommer hem. Vi ses då!
01. Easy
02. Green Aisles
03. It's Real
04. Kinder Blumen
05. Out of Tune
06. Municipality
07. Wonder Years
08. Three Blocks
09. Younger Than Yesterday
10. All The Same
Amerikanska Real Estate släpper den 18 oktober sin andra skiva de valt att kalla för Days. Den självbetitlade föregångaren mottogs väl av kritiker som hyllade den som en av år 2009:s bästa överraskningar. Två låtar från Days finns tillgängliga nedanför, nämligen It's Real och Green Aisles.
Ljudmässigt skulle det vara enklast att beskriva musiken som surfpop a lá Wild Nothing möter Beach Fossils möter The Shins.
Even though I can't get out
In my mind I'm leaving this town
And I can't stay no more
Am I ever gonna be sane again
Everybody says they've seen it all
Everybody knows everything
But all the time won't change you in my eyes
All the drugs don't do anything, no
And I can't take you with me
Oh I can't take you with me, no
And I can't take you with me
How I wish I could take you with me now
Oh you see I can't get out
But in my mind I'm leaving this town
No I can't stay no more
Am I ever gonna be sane again
Like a kid I'm lying and waiting
Like a kid I'm lying and waiting
For the summer time to get around
And it's been pretty serious
And I can't take you with me
Oh I can't take you with me, no
And I can't take you with me
How I wish I could take you with me now
Lägg ner pistolen och räkna till 7
Inte så smart att skjuta sin bästa vän
Även om han tjänar mycket bättre än du
Betyder det inte att han är lyckligare
Gräset är grönare på grannens tomt
Pappa skakar på huvudet
– I Norge har dom det så jävla bra
Med oljan och allt
Sverige är alldeles för kallt!
Abra Kadabra
Nu lämnar vi för Daustralien
Zim zala bim
Men det händer ju ingenting
Daustralien
Poff!
Innan vi öppnar garderoben och välkomnar hösten på riktigt, trycker vi igång låten ovanför. Det gör vi för att komma i höst-stämning. Då riskerar vi inte att begrava våra ansikten i bordet på grund av den ångest som kan framkallas när vi kikar ut mellan persiennerna. Förutsatt att vardagen utanför är oattraktiv, vill säga. Nedanför följer en lista som hjälper dig igenom denna vackra årstid. Har du egna tips är du välkommen att dela med dig till theyouthcollectice2011@gmail.com
Te&Fika Kaffe i all ära, men på hösten dricker man te. Gärna i olika spännande smaker komponerade av människor med för mycket fritid. Glöm inte mjölken! Somliga har gärna socker eller honung i, men det tycker jag endast behövs om teet smakar trist. Jag rekommenderar smaker som rabarber, vanilj och blåbär. Lagerhaus har ett trevligt utbud, men desto större finns givetvis i tebutiker, om din stad är tillräckligt stor för sådana.
Te förtärs tillsammans i gott sällskap med lika goda bakverk. Såväl kakor som bullar, tårtor som pajer passar alldeles utmärkt till en kopp te! Sött skall det vara och gärna sötare än teet. Det är min grundregel - teet får inte vara sötare än godsakerna du stoppar i dig!
En viktig ingrediens är värmeljusen. De finns som bekant i alla möjliga olika färger och storlekar. Om fikat arrangeras under ditt tak är du skyldig att ansvara för att värmeljusen närvarar på ett eller annat sätt. Överdriv helst!
Skogpromenader
Det är en mysig känsla att vara beroende av tunga kläder och halsduk så fort man lämnar ytterdörren. Om det så snabbt bara handlar om att köpa mjölk eller lämna tillbaka hyrfilmerna i videobutiken. På hösten blir staden plötsligt lite annorlunda. Dagarna blir fort mörkare och vissa delar av omgivningen blir ljusare, om inte mer färgrika. Det är i stillsamma skogen man vill befinna sig då. Ensam eller i sällskap, det kvittar, det viktiga är att du faktiskt förr eller senare hamnar i skogen. Du kommer närmare hjärtat än alla jobbiga tankar bland nakna träd och med löv i olika nyanser runt skorna.
Det finns ju dem som är uppfostrade med att skogen är en farlig plats att besöka själv. Du behöver inte oroa dig, jag tror det är få människor som tillägnar sina lediga timmar att lura i skogen.
Musik
Jag har skräddarsytt en alldeles förträfflig Spotify-playlist som hjälper dig att komma i fas! Den är alldeles utmärkt att ha i bakgrunden när du läser en bok, bakar, syr eller vad du nu vanligtvis sysslar med. Härhittar du den! Om du har Spotify i mobilen vill jag upplysa dig om att det går alldeles utmärkt att kombinera denna punkt med skogpromenaden jag nämnde ovanför.
En rolig hobby jag har är att samla på vinylskivor. Mitt mål är att äga de skivor jag en dag vill begravas med. För närvarande har jag varken plats eller råd med fler skivor då en alldeles för stor procent av min lön tillägnas detta beroende. Ironiskt nog äger jag ingen fungerande skivspelare.
Charmen med vinylskivor är att de ser tjusiga ut, är stora och tympliga samt är lite svårare att få tag på. Många föredrar det analoga ljudet som det är helt okej att bli nostalgisk till, jag har nästan glömt av hur det låter själv. Jag tycker det är väldigt höstligt att sätta igång en vinylskiva när solen lagt sig, om man kan.
Stupido Shop- Finländsk skivbutik som också har en webbshop. Mycket brett och intressant sortiment. Det var här jag beställde mina French Films-vinyler. Lite dyrare frakt tillkommer, men det är det värt. Ginza- Säljer nyproducerade utgåvor som du knappast kan skryta med, vilket du antagligen inte heller har råd med. Bra utbud Tradera- På Tradera lyckades jag köpa The Stone Roses Anniversary box för 86 kr, oöppnad. Här gäller det som bekant att buda på varor, vilket kan utbryta krig där allt hänsynslöst är tillåtet! De sista minuterna kan upplevas som ett rent helvete när budgivningen är som allra mest intensiv.
Det är på hösten alla stora TV-bolag satsar på sina storproduktioner. Och det är då man kan förvänta sig serier av extra fin kvalité. Serier jag för närvarande följer är Desperate Housewives (sista säsongen någonsin kickar igång inom kort på Kanal 5) och The Walking Dead som i höst inleder säsong 2. Andra serier jag rekommenderar är gangsterklassikern The Sopranos, ständigt hyllade Mad Men (samma skapare) och Scrubs som blir desto roligare om det slukas.
Någonting jag tycker om är att kunna associera vissa dagar med ett särskilt program och kunna värdesätta denna veckodag som en högtid. "Robinson-torsdag" innebär popcorn, cola och choklad - bara en sådan sak!
Ibland borde man unna sig att besöka biografer oftare. Man betalar mer än halva priset för vad en film kostar i butiken och köper popcorn som varar längre än en evighet. Det är lite spännande att gå och se filmer man egentligen aldrig hade tänkt se. Jag blev senast överraskad av Bridesmaids som faktiskt var väldigt rolig!
Popcorn är alltid livsviktigt. Bara ordet frambringar så mycket glädje!
Musikåret 2011 är oerhört starkt från många olika håll i världen. Genom oväntade kulturkrockar uppkommer nya spännande influenser och sound när vi allra minst anar det. Vem kunde exempelvis ana att surfvågorna skulle slå mot Finland i år? Man behöver inte resa långt för att förvånas. Sedan Christopher Owens i Girls befriades från Familjen (sekten, inte bandet), har han blivit frälst på nytt, men denna gång av rockens högre makter.
Father, Son, Holy Ghost känns i vissa stunder som en hyllning till den klassiska rocken från 70-talet. Christopher Owens visar med pampiga gitarrtoner, orglar och gospelskörer den storslaghet den tidlösa musiken besitter. Det är välarrangerat, välarbetat och varje ton fyller sin funktion. Man märker att det i början fanns ambitioner att spela in en skiva som flirtar med det förflutna. Eller snarare försöker påminna oss om det förflutna och hålla det levande. Jag kommer inte glömma den här skivan i första hand - den är odödlig.
En bekant till mig har alltid sagt att man skall ha i åtanke att det är ur hårdrocken de allra flesta balladerna har uppkommit. Jag ser lika långhåriga killar, som jag ser lika långhåriga tjejer, hångla med varandra på 1980-talet när jag hör det. Det upplever jag som en svunnen tid jag aldrig kommer få uppleva. Dels för att långt hår inte passar mig, dels också för att hela scenariot skulle uppfattas som jävligt krystat, men framför allt för att den här musiken inte förekommer idag.
Kärleken är ett tema som har en central roll på den här skivan och det är många hormoner som frilöses i musiken. Såväl positiva som negativa sådana. Det är enkelt av sina fördomar att döma, att föreställa sig hur sångaren Christopher Owens ungdom såg ut en gång i tiden. Han tilläts inte lyssna på musik som ansågs vara kontroversiell inom sekten, men upptäckte ändå hårdrocken genom filmer han fick lov att se. Tänk dig de känslor som måste ha sköljts över honom när han kunde spela en skiva utan att få dåligt samvete efteråt. Tänk dig vilken befrielse att frisläppas från tidigare begränsningar och kunna göra precis som man vill.
Den här skivan är en viktig pusselbit i historien och i synnerhet i Christopher Owens liv. Jag upplever den som en återhämtning av en förlorad ungdom. Eller kanske hans upptäckt av rockmusiken, kärleken och alla andra stora ämnen. Det utförs på ett mycket charmigt, om inte smått naivt sätt. Men aldrig så att man tror att han inte vet vad han gör, Father, Son, Holy Ghost är en självsäker skiva som står stadigt på egna ben.
Efter en genomlyssning av samtliga låtar kan jag snabbt konstatera att det är en oerhört grandios skiva. Det växlas mellan intensiva rocksolon och ballader i ett behagligt tempo, men andra halvan av skivan är desto lugnare än första. Albumet i sin helhet är i många avseenden mästerlig, men kanske något enformig, vilket nödvändigtvis inte behöver vara dåligt. Det finns helt klart ett återspelningsvärde. Dock tror jag att man kanske sugs in alldeles för mycket i de långa låtarna och helt enkelt tröttnar för stunden, men för att sedan sätta igång plattan igen.
Father, Son, Holy Ghost är en modern skildring av kanske den mest passionerade och känslosamma genren som någonsin har förekommit i musikvärlden; nämligen rocken. Låtarna Saying I Love You och Love Like a River avslöjar bara genom sina namn hur klassiska de kan förutses att bli i framtiden. Musiken är så välackompanjerad att den lyckas uppnå den perfektion en sådan här hyllning förtjänar. Och därför borde vi vara oerhört tacksamma att Girls har lyckats återuppliva en sådan gammal genre på ett så naturligt sätt det bara går. För hade den här skivan släppts för 40 år sedan, skulle den spelas än idag!
Betyg: 7/10
Father, Son, Holy Ghost återupplivar 1970-talet genom en passionerad rockhyllning på 11 fantastiska låtar.
Bästa spår: Alex, Saying I Love You, Honey Bunny, Magic och Love Like A River
Du kommer också gilla: Smith Westerns - Dye It Blonde
her tears are never endingyou wanna run but stop pretending
na na na na na a girl like you
do you think is it normal
to go through life oh so formal
na na na na na a girl like you
weekends are never fun unless you're around here too
and all the stars aligned
and all the dreams on my side
na na na na na a girl like you
took a fall so i fell down
never wanna see you hit the
na na na na na a girl like you
French Films är idag aktuella med skivsläpp i Finland och Japan. Vi svenskar tvingas vänta lite (om man inte deltar i vår tävlingeller beställer från Finland som jag har gjort). Närmare bestämt en vecka!
Idag släpper French Films sin debutskiva Imaginary Future i flera olika format. CD/VINYL/Nedladdningsbart. Någon har snickrat ihop en trailer med låter du kanske inte har hört tidigare. I vår recensiongav vi skivan hela 9/10 i betyg.
Passa på att beställa skivan på CDON.SE. Både LP och CD.
Jag beställde mina vinyler från finska Stupido Shop och kommer pga. frakten dyrare undan. Men där finns även tidigare EP:n Golden Sea
I know you're out thereyou might be right around the corner
and you'll be the girl that I love
No one could take you
no other man can make you an offer
'cause I'll be the one that you want (always)
I've been messing with so many girls
who could give a damn about who I am
They don't like my boney body
They don't like my dirty hair
or the stuff that I say
or the stuff that I'm on
Amerikanska Girls är aktuella med skivan Father, Son, Holy Ghost som vi helt har missat att skriva om. Skivan har hyllats av kritiker världen över och snart är det dags att vi också gör det i form av en recension. Den är riktigt bra! Det här året alltså!
För dagens ungdomar är Mattias Alkberg tämligen okänd, men för de som hängt med i indiesvängarna sedan 1990-talet, kan han betraktas som en legend. Eller 2000-talet kanske räcker. Jag vet ärligt talat inte, för om jag skall vara helt ärlig, hade jag aldrig tidigare hört talas om honom innan jag fick skivan hemskickad. Jag vet vilka The Bear Quartet är och jag vet nu att han sjöng där. Det kanske är ett mycket kontroversiellt uttalande från mig, men jag blir nog förlåten så fort du läser att det här är årets överraskning, årets mest prisvärda skiva.
Att släppa en skiva räcker inte. Mattias Alkberg släpper en skiva i kombination med en bok. Den sammanställer ord som har konverterats från hans tankar, känslor och åsikter. Tidigare publicerat material från bloggar, krönikor, låttexter - och till och med mail - förenas i en enda pärm. Texterna är mycket bra sådana. De behandlar ämnen om saker och ting som omger oss i vardagarna och de behöver nödvändigtvis inte vara väsentliga för oss. Ändå är hans ord så inspirerande och rörande, tack vare ett mycket intimt narrativ.
Mattias Alkberg är en genuin man. Inga ord från hans hjärna eller hjärta får skylas. Skivan/boken delar trots allt på titeln Anarkist, desto mer kontroversiellt än den tidigare tänkta titeln Folkets hus (du kan läsa om varför i boken). Är det någonting jag värdesätter hos Mattias Alkberg som författare är det hans ärlighet. Han vågar trotsa den politiska korrekthet som har skadat landet lagom och bryta de krav samhället ställer på oss. Hans realistiska värderingar är intressanta att följa och de framgår både tydligt och enkelt i såväl boken som låtarna.
Coop Forum, eftermiddag, en gnällig, upprörd röst
"De kommer hit och tar över!" 2010. Höst.
Och ingen pallar svara. Ork räcker inte till.
Nog med sitt eget skitliv, i högerutopin.
"Ingen bestämmer över mig!"
Men du kan inte klara allting själv.
"Ingen bestämmer över mig!"
Man är fri, så ensam man någonsin kan bli.
Texten ovanför är ett utdrag ur låten Bit i kudden, skattebetalare. Den inleds med det snyggaste introt jag har hört på mycket länge. En helt galen gitarrslinga framför gitarrer omsvepta av förvridna effekter jag inte kan beskriva. Och det är heller inte nödvändigt. Jag kan istället säga att musiken är lika bra som lyriken. Väldigt dynamisk i avseendet att den förstärker de känslor texterna förmedlar. Utan musiken hade de varit klockrena ur lika poetiska perspektiv, men tillsammans med musiken tio gånger bättre.
Tolv låtar. Och ingen låter den andra lik. Banbrytande gitarrspel man aldrig kunde förvänta sig, ord som sammanvävs i betydelsefulla meningar, liksom meningsfulla. Skivan rycker in dig iMattias fascinerade värld. Anarkist är årets mest personliga skiva. Om du väljer att köpa eller få den (vissa har det bra), har du ungefär 45 minuter musik och 100 sidor bok. Det är en utmärkt kombination av ord och musik som förenas på ett nytt sätt. Jag kan inte föreställa mig ett bättre sätt att spendera hösten på.
Om man vill och har ett Spotify-konto, kan man lyssna på skivan genom programmet. Det tycker jag man skall göra. Om man tycker det man hör är bra, tycker jag att man skall köpa skivan i fysiskt format. För då tillkommer även boken i ett gemensamt format. Boken är fantastisk. Den är ett komplement för upplevelsen i sin helhet, den ultimata upplevelsen. Texterna förstärker alla intryck om hur begåvad Mattias Alkberg är med ord och på så sätt tror jag det är lättare att uppskatta hans alla verk.
Betyg: 10/10
Anarkist är årets mest personliga skiva som i kombination med en bok också ger höstens mest intressanta läsning.
Bästa spår: Bit i kudden skattebetalare, Dementorer, Håll mig! och Lys upp mig som en stjärna
Så länge ni dömer folk efter er mall
Kommer ni få det ni förtjänar
Få det ni förtjänar
För efter er uppgång kommer ert fall
Ni kan bygga era glashus men passa er för stenar
Kommer aldrig kunna bli den du var igår
Tiden går framåt medan hjärtat slår
Man går nog aldrig säkert
Tror knappt det är sant
När folk man inte känner ber en hålla sig på sin kant
Dom kan inte höra musiken
Snuten kan inte höra musiken
Dom kan inte höra musiken
Snuten kan inte höra musiken
Dom kan inte höra musiken
01.Frankie Rose and the Outs - Little Brown Haired Girls
02. Nagisa Ni Te- Me, On the Beach
03. Lia Ices - Love is Won
04. Mystic Chords of Memory - Sure, Bert
05. Heavy Hawaii - Teen Angel
06. The Frank and Walters - Take Me Through This Life
07. Catwalk - (Please) Don't Break Me
08. Guided By Voices - Game of Pricks
09. The Antlers - Sylvia
Arctic Monkeys har nu släppt videon till låten Suck It And Seefrån senaste skivan med samma namn. Där medverkar trummisen Matt Helders som tillfälligt har intagit rollen som hård mc-knutte ute i USA's ökenlandskap. Tillsammans med halvnakna tjejer.
Sitting on the cigarette butt front porch
I could ask you "are you dead like me?"
Call me what you will, but call me again
It's true I don't talk too much
Because our lips won't last forever
And that's exactly why
I'd rather live in dreams and I'd rather die
Because our lips won't last forever
And that's exactly why
I'd rather live in dreams and I'd rather die
Då har uppföljaren till French Films enastående EP The Golden Sea EP äntligen kommit. Den korta, men ack så förträffliga föregångaren har satt stort prägel på finländsk musikexport, i synnerhet i Sverige här bandet har kommit till att bli populära inom indiekrestsarna. Efter ett besök på Popadelica och olika städer har French Films fått den respekt de förtjänar. En tur-returbiljett från Finland till Sverige är längre inte tillräcklig. Nu väntar världen för Finlands bästa band!
Föregångaren The Golden Sea EP har på flera håll hyllats för sitt drömiska och atmosfäriska sound. Med enkla medel har man lyckats skapa en säregen och grandios ljudbild mäktig att stimulera de allra flesta öron. Tänk vad mycket man kan åstadkomma med lite synthar och körer. För soundet i sig är på många sätt bedövande och framkallar gåshud på armarna, men texterna är desto mer hjärtgripande av sin förståelse för ungdomens bittra sanningar.
Imaginary Future skiljer sig mycket från sin föregångare. Man har tonat ned tempot något mer och befriat sig lite grann från sig från pop-appealen. Synthen har fått mer utrymme och tar större roll i musiken. Vissa stunder utmanar den till och med de många gitarrslingorna, men aldrig för mycket. Den fyller en viktig funktion i den omslutande atmosfär musik förmedlar. När man lyssnar på French Films vandrar nämligen själen någonstans långt långt bort. Tonerna utlöser så många känslor på samma gång att sinnet gör uppror; det är svårt att sätta fingret på vad, men soundet är så befriande. Den där känslan, alltså.
French Film har jämförts med bl.a amerikanska The Drums och liknande surfinspirerande band. Det är inte svårt att undgå när musiken bygger på liknande linjära basgångar, kompletterande gitarrmelodier, synthar och ljuva sångkörer. Jag har upptäckt utmärkande attribut hos French Films som talar för att de har funnit sin unika musikaliska identitet, vad som skiljer dem från andra band inom genren.
Det enkla svaret är helt enkelt den kontrast som skiljer dem från de förväntningar de har - French Films låter snarare kyliga och realistiska, än varma och overkliga. Jag menar att musiken är ärlig och befriad från alla fantasifulla härligheter som gärna målas upp i moderna poplåtar om lycklig kärlek, lyckliga slut etc. De förmedlar en verklig känsla i musiken. En mycket närvarande och intim sådan. Somliga människor inser att hemstaden äter dem och att man måste komma bort.
Texterna tar nämligen upp tonårsångesten och kommer i underfund med den. Det känns som att French Films har bestämt sig för att frigöra sig från det förflutna en gång för alla. Och det är där styrkan ligger bakom det vi hör; vi kan identifiera oss med musiken. Tänk vad skönt med ett band som sjunger om lördagskvällen du vill ta dig ifrån.
Nu kanske jag får musiken att framstå som grå och dyster, men så är inte fallet. Den är lika blå och färgrik som tidigare. Det är framför allt pop med väldigt catchiga refränger och melodier. Mycket "oooh-oh-oh-oh" att sjunga med i och lika många melodier att dansa till. Musiken är nämligen väldigt uppiggande och taktfull, otroligt välspelad och låtarna har fått det engagemang de förtjänar. Det finns nämligen inte en enda låt som är dålig på hela skivan - alla är fantastiska!
Imaginary Future är en fantastisk upplevelse rakt igenom. Det episka omslaget motsvarar de intryck och känslor skivan gör anspråk för. Om landskapet på bilden är atmosfären synthen målar upp, är molnen, havet och bergen bara några få detaljer resterade instrument lyckas skapa. Det är det jag tycker är fantastiskt med musiken - den är så levande, så fruktansvärt uttrycksfull. Den tar sinnet någonstans långt bort, om du vill. Vänta tills du har hört skivans avslut så förstår du vad jag menar.
Hela skivan är välarbetad och samtliga låtar följer en röd tråd. De faller naturligt på sina platser och därför är det ett extra nöje att lyssna på låtarna i kronologiskt ordning. Samtidigt är samtliga låtar så pass bra, och så pass hit-vänliga att de klarar sig individuellt. Det enda jag kan hänga upp mig på är skivans längd på ungefär 30 minuter. Lyckligtvis är hållbarheten mycket bra., det finns ett återspelningsvärde. Men det går alldeles för fort. Och det gör ju tiden alltid när man har roligt. För plötsligt påträffar det episka slutet (som gärna får spelas på min begravning) och då känns skivan nästan otillräcklig.
Jag är helt övertygad om att French Films kan efterlämna så många olika intryck hos människor. Deras gripfulla debut sammanfattar den smärtsamma, men oundvikliga ungdomen på ett sätt man finner sig i. Texterna är insiktsfulla, oerhört verkliga och tillsammans med musiken väldigt rörande. Det känns tryggt att bemöta vuxenlivet med en sådan tidlös skiva som Imaginary Future. Dess storslagenhet bidrar till en nästan obeskrivlig känsla jag är kär i. Känslan är French Films.
Betyg: 9/10
Imaginary Future är en klockren debut som prickar rätt på nästan allt. Trots sin korta speltid, bjuder den på tio låtar av fullständig pop-perfektion. En tidlös och värdefull klassiker som talar för ett band med en lysande framtid. Inte en påhittad sådan.
Bästa spår: Golden Sea, The Great Wave of Light, Escape in the Afternoon och Up The Hill
Du kommer också gilla: Big Wave Riders - Big Wave Riders EP, Beach Fossils - Beach Fossils, Stone Roses - The Stone Roses, Wild Nothing - Gemini
Svenska Korallreven debuterar den 15 november med skivan An Album By Korallreven. En mycket elektronisk sådan som är alldeles för komplicerad för mig att beskriva. Jag skriver drömiskt, atmosfäriskt, svindlande, luftigt, mjukt och bedövande så får du använda orden hur du vill.
Inledande spår heter As Young as Yesterdaydär Victoria Bergsman medverkar. En inledning med djupa och starka intryck.
Från kommande skivan Ceremonials. Följande markerade låtar från skivans låtllista går att lyssna på:
01. Only If for Night 02. Shake It Out 03. What The Water Gave Me
04. Never Let Me Go
05. Breaking Down
06. Lover to Lover
07. No Light No Light
08. Seven Devils
09. Heartline
10. Spectrum
11. All This and Heaven Too
12. Leave My Body
Den 10 oktober släpper James Blake sin kommande EP Enough Thunder. Utöver samarbetet med Justin Veronon från Bon Iver, dvs låten Fall Creek Boys Choir, kommer även fyra andra låtar finnas på skivan. En av dem är alltså Not Long Now, som du kan lyssna på nedanför.
Nu kan du vinna Mattias Alkbergs CD-bok! Då kanske du undrar vad en CD-bok är? Jo, det är som en traditionell bok, men när du öppnar den sitter en skiva på ena sidan.
Boken är fylld med olika texter Mattias Alkberg har skrivit genom åren. Förutom en erkänd musiker är han även en lysande poet nämligen. Jag har såväl läst boken som lyssnat på skivan och har konstaterat att det är årets överraskning. Jag välkomnar hösten med skivan som nu kan bli din.
För att vinna skall du kommentera det här inlägget. Skriv vad du tycker om mest med The Youth Collective och glöm inte att fylla i din e-postadress. Gärna bloggadress med, om du har någon.
The Youth Collective är en kollektivblogg som drivs av några unga människor från Falkenberg. Vår ambition är att ge dig recensioner, tips och inspiration inom musik, film, konst och övrig ungdomskultur. Trevlig läsning!
