4/5
"Hela Sverige pratar om dem, alla vill höra dem, alla vill se dem. Vad är det här för någonting? Nu står dem här uppställda; Florence Valentin med orkester ..."
Så sade Kristian Luuk när han presenterade popgruppen Florence Valentin i sitt gamla TV-program Sen kväll med Luuk en tidig vår år 2003. Sedan dess har bandet hunnit släppa tre skivor, den senaste Spring Ricco med en titel som refererar till det hemska överfallsmordet på unga Riccardo i Stockholm år 2007, och även en EP som sprudlar av ungdomlighet. Men någon större hysteri utanför kritikerskapet verkar ha uteblivit efter att Luuk lovordade dem, då bandet inte har gjort väsen av sig på några år. Många har anklagat musiken för att plagiera både Håkan Hellström och The Clash, någonting som jag tycker de har gjort med måtta, men som det gamla fan jag är av de brittiska punklegendarerna, betraktar jag snarare det som en hyllning till bandet vi älskar.
Jag såg Florence Valentin i Göteborg på Way Out West för några år sedan, då en massiv publik omslöt festivalens allra minsta scen, och trängdes på den lilla yta som tillägnades bandet. Människorna var som hysteriska i den turbulenta massan, men när sångaren Love Antell gång på gång inledde mellan-låt-snacket, då tystnade publiken och gav honom all sin respekt och lyssnade. Jag minnas svagt att han pratade om hur stora företag sponsrar festivaler, och lurar besökare genom gratisprodukter, och även om jag inte höll med om hans propagerande, så kunde jag inte sluta att lyssna. Love Antell karisma fångade mig direkt och jag minns att det var inspirerande att se honom prata om saker han tror på.
När Love Antell numera är självständig och är aktuell med sin första soloskiva är jag alldeles övertygad om att människor kommer lyssna på honom på samma sätt. Hans känslosamma vardagshistorier lyser upp Stockholm gråa förortsgator och skildrar en modern samtid på ett mycket öppet, och målande sätt, vilket gör varje sång på skivan till ett helt nytt kapitel i hans förträffliga solodebut. Soundet är mycket mer avskalat från det brötiga punklåtar som hans gamla band stod för, och ger nu fullt utrymme för hans texter som betonas och verkligen når fram, och till de ytliga de ligger inbäddade i en mäktig och slående klar ljudbild som är svår att inte träffas av. Ja, Gatorna tillhör oss är rent musikaliskt en fröjd för öronen, men den öppnar desto fler sinnen än så med sitt narrativ.
Trots att Love Antell har hunnit fylla 31 år har han lyckats bevara den ungdomlighet som alltid har närvarats i hans text, och det skildrar han väl i Gatorna som tillhör oss, en verkligen strålande skiva som jag hoppas han kan göra sig erkänd för.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar