Recension: It's a bird! It's a plane! - Here Comes The Sun

It's a bird! It's a plane! är duon Andreas Söderlund (tidigare känd från Niccokick och som solodebuterade för något år sedan med plattan Daustralien) och Joel Sjöö mest känd som musikrecensent. De förenades för att skapa musik tillsammans år 2010 och  kom snabbt överrens om att premisserna skulle handla om;

"Vi sitter i ett rum med ett gammalt piano, måsarna skriker utanför fönstret och vi är eniga om att Auld Lang Syne är världens bästa melodi. Alla låtar på skivan har börjat där."

Tidigare har de utgivit en EP samt några singlar med svenska bolaget Razzia Records, och idag debuterar det alltså med fullängdaren Here Comes the Sun som också är en gammal klassiker av legendariska The Velvet Underground. Here Comes the Sun är en skiva bestående av 12 st låtar.

Lyssna på Here Comes the Sun på Spotify.

R E C E N S I O N
4/5

När jag tänker på It's a bird! It's a plane! kan jag aldrig undgå att inte börja tänka på We Are Serenades som bekant med Markus Krunegård och Adam Ollenius i spetsen. Utan vidare forskning vill jag minnas att de olika konstellationerna startade ungefär samtidigt och har många likheter. Medan sistnämnda band har varit och grävt i USA, så har de förstnämnda varit förband åt Glasvegas i Europa och nu hunnit slutföra sin förträffliga debut.

Debuten är precis som det tidigare materialet välarrangerat och färgstarkt, såväl som det är uppfinningsrikt och mestadels vackert. Trots att Here Comes the Sun i största del förhåller sig till samma tonhöjd och tempo, är den i många delar överraskande och bjuder på ett stort och utvidgat färgspektrum. Tack vare samarbeten med bland annat Annika Norlin och Tensta Gospel Choir så tillsätts extra nyanser och genom välkända möten försäkras man om att det kommer låta bra. Och så är även fallet i det här sammanhanget; för samtliga tolv låtar är vackra, det handlar bara om vilken relation man skapar med dem.

Ja, sanningen är att duon har lyckats anknyta sig till de ursprungliga idéerna på ett suveränt sätt, och att de olika element de har influerats av har fått utrymme i låtarna, för Here Comes the Sun har ett visuellt och mycket bildligt språk; någonting att utforska mycket i. Och det är inte särskilt svårt när ljudbilden fylls ut av så många olika vackra instrument. I egenskap av såväl pompösa som mer dämpande arrangemang är därför den här skivan i många avseenden mästerligt utförd, men kan också av första intrycken bedömas som upprepande och en aning förutsägbar. För min egen del har upplevelsen efter flera genomlyssningar övergått från mindre jaha ... till wow!, och det är någonting som kräver lite tålamod.

Den tionde låten Another Tunnel, Another Light är förutom en tidigare singel också friskt lånad från Andreas Söderlunds soloskiva (som för övrigt föll mig bra i smaken och som fortfarande spelas en del emellanåt). Det svalkande introt som successivt bygger upp låten med flera lager, bryter slutligen ut i känslosamma harmonier och ger upphov till en känsla av hoppfullhet, och det är så jag vill sammanfatta den här debutskivan av svenska It's a bird! It's a plane! - en mycket känslofylld och upplyftande skiva som driver humöret framåt, och genom det drivande soundet är det nästan omöjligt att inte hänga med.

Posted in: Indiepop,It's a bird It's a Plane,Razzia Records,Skivrecensioner,Svensk indie