Jag, Annika och Ylva har bevakat den andra upplagan av West Coast House Festival som sedan ett år tillbaka erhålls här i staden Falkenberg på västkusten. Den första dagen bjöd på en oemotståndlig festivalkänsla som låg som en sprudlande spänning i luften, helt omöjlig att inte beröras av, och även om regnet öste efter midnatt då kvällens klimax Maskinen gjorde entré, tror jag att alla besökare var överrens om att det var en toppendag utöver det vanliga i Falkenberg. För när det lilla området allra längst ut på Skrea strand förvandlas till ett perfekt house-landskap intill vattnet, är det svårt att hitta en möjlig synonym till ordet
m a g i s k t !
Liksom den första dagen minglade vi med såväl artister backstage som besökare på området, och vi gjorde en ytterst spännande upptäckt i chipsskålen i V.I.P-tältet. Den avslutande dagen på West Coast House Festival år 2012 var helt enkelt riktigt bra!
DAG 2
Efter den försten dagen på festivalen där Maskinen avslutade i ett regnigt och kallt Falkenberg mitt på natten, var det äntligen dags för den sista fulländade dagen. Det låg i många människors tankar att det skulle regna den på lördagen, då nyheterna flera gånger hade uppmärksammat stor sannolikhet för oväder, och det märktes att många inte lämnas oberörda av det faktum att det skulle kunna inträffa, för helt plötsligt uppenbarade sig regnjackor i olika färger och byxor som inte slutade vid knäna. Mycket märkligt nog så överraskade aldrig rusket riktigt, och det blev istället ett fantastiskt avslut på festivalen som hade solen ovanför sig hela dagen. Ett och annat regnmoln spökade kanske vid något tillfälle, men blöt lyckades nog ingen bli!
Om jag får säga det själv så hade dag nummer två allra bäst akter, men den där festivalkänslan som infann sig i atmosfären på fredagen, den var inte lika bitande på lördagen. Bristen på besökare som kanske var hemma för att torka till efter nattens vattendroppar, tillförde en mindre rolig syn för ögonen då delar av festivalområdet låg som öde i början av dagen. Men så strömmade dem snart in, och innan jag ens hann reagera på det lite senare så var jag omgiven av fler själar än jag kunde uppskatta antalet på.
Och när jag återkommer till akterna så var utbudet på lördagen förträffligt bra! På andra sidan Sverige må de allra största namnen som David Guetta, Adrian Lux och Swedish House Mafia ha hörts på Summerburst, men här fanns den sanna underground-känslan av band med andra spännande kvalitéer, och det är det som jag tycker gjorde den här festivalen så intressant som den är - att akterna känns så väl utvalda och genomtänkta, och inte bara i förhållande till festivalens proportioner, utan för att det finns ett genuint den musik som väljs. Där finns passionen i det här sammanhanget, och därför är West Coast House Festival en enastående festival med rätt ambitioner!
Ett slutgiltigt omdöme som omfamnar festivalen i sin helhet är att West Coast House Festival 2012 bjöd på oerhört bra och varierad musik som tilltalar inbitna fans inom den här utvidgade scenen, liksom den också introducerade nykomlingar för musikgenrer som växer mer för varje sommar, och därför är det bara att se extra mycket fram emot nästa år då festivalen förhoppningsvis har gjort en lika framgångsrik övergång som den redan har hunnit göra på ett år. Fantastiskt!
SPELSCHEMA:
Main Stage Electrica
JOHN DE SOHN | 17:00 - 18:00
JONSVING & NORDH | 18:10 - 19:00
ALBIN MYERS | 19:10 - 20:30
L-WIZ | 20:40 - 21:30
F.O.O.L - 21:40 - 22.40
STYLE OF EYE | 23:00 | 00:00
DEN SVENSKA BJÖRNSTAMMEN | 00:30 - 01:30
SOMeWEaR Stage
SOMEWEAR | 18:00 - 18:30
SOMEWEAR | 19:30 - 20:00
MIKE EMLIO | 21:00 - 21:30
SOMEWEAR | 22:30 - 23:00
DEN SVENSKA BJÖRNSTAMMEN
Inför festivalens allra sista akt bådade allting gott - regnet som många oroliga själar hade oroat sig för inför hela dagen befann sig på kust någon annanstans, och ur den största publiken under hela festivalen uppkom den mänskliga värmen när allsången snabbt drog igång. När
Den svenska björnstammen klev upp på scenen var klockan mer än vad den egentligen skulle vara, och scenen hade förvandlats till det en storslagen avslutning förtjänar. En jättelik monitor prydde väggen bakom dem och sidorna var utrustade med totempålar i deras tema. Skall det avslutas så skall det avslutas ordentligt!
Vid den här tiden uppskattar jag att besökarantalet slog rekord för det här året, för längst fram lade vakterna upp strategier för att reglera publikhavet. Och visst var det nödvändigt i och med den turbulens som uppstod när Norrköping-kollektivet anlände, för alla ville vara med och sjunga
Vart jag mig i världen vänder och
Svalkar vinden. De bjöd även på en gammal låt
Spring spring som de återupplivade med förklaringen att ingen förutom textförfattaren förstår vad den handlar om - publiken älskade!
När konserten lider mot sitt slut känns det som att det har gått så oerhört fort, och något klimax eller starka intryck har jag själv inte hunnit mottaga.
Den svenska björnstammen kom och sedan bar de av igen, men ett extranummer hann de bjuda på även om jag tycker de kunde vara lite mer generösa mot en publik som väntade så ivrigt. I egenskap av scenspråk likt
Bob Hund var det en enegisk show, men alldeles för kort och en aning ostabil enligt min mening.
F.O.O.L
Allra coolast var
F.O.O.L som består av duon
Rasmus Hermansen och
Oliver Nilsson från Eskilstuna med en rockbakgrund som har satt starkt prägel i deras scenspråk och musik. Många av festivalens besökare berättade efter deras framförande att de definitivt var festivalens höjdpunkt, och det är inte svårt att erkänna om man var där.
Duon har en mycket häftig maskering och image som utmärker sig väl tillsammans med den explosiva musiken de skapar. Utförandet var sannerligen top notch och inbjudande för en som mig utan tidigare särskilt stort intresse för liknande genrer.
ALBIN MYERS
Min personliga favorit under hela festivalen är utan tvekan
Albin Myers som gjorde sig synlig på de bägge scenerna som han fullständigt tog över varenda gång. Det finns en ett inspirerande driv i att bara titta på Albin när han står bakom DJ-bordet, för hans kropp följer rytmiskt till musiken utan att någon gång avbryta, och när han ställer sig på stärkarna och hälsar på publiken, förstår man hur mycket han kan leverera! Punk-approachen gör sig sannerligen väl.
Allra bäst var han på den lilla scenen där det dansandes utan dess like!
STYLE OF EYE
Världskända
Style of Eye som egentligen heter
Linus Eklöv fick igång publiken rejält när han gick upp sent om festivalens näst sista akt. Från rätt vinkel bland publiken såg han ut att stortrivas när hans kroppsspråk talade för att han hade lika roligt som alla framför honom.
JONSVING & NORDH
När klockan är tio minuter över åtta får lokala
Jonsving & Nordh äran att spela i drygt en timme på festivalens huvudscen. Det var i samband med en tävling som arrangörerna utannonserade för några månader sedan där DJ's runt om i landet fick möjligheten att tävla om en plats på festivalen, och i år vann alltså
Jonsving & Nordh som spelade house-musik inför en publik som växte sig förvånatsvärt stor under framförandet. Ett mycket trevligt och givande initiativ som berikade många house-älskare då musikvalen följde den traditionsenliga house-musik vi vanligtvis hör på dansgolvet, och därför är det lätt att förstå att det var mycket bra med andra och färre ord!
FOTON - Tagga dig själv och dina vänner!
