Musiktips: Storbritannien
Tidigare har de släppt en EP samt två musikvideor, men på söndag den åttonde juli är de aktuella med en ny EP - Taiga som består av tre låtar.
Jag tycker det här gänget är häftiga och hoppas du tar dig friheten att lyssna och titta på två av deras verk nedanför. Sedan kan du även besöka dem på Facebook och visa att du tycker om upplevelsen de har givit dig.
Recension: Westkust - Junk EP
Jag bläddrar bland vårt breda bildarkiv som sträcker sig från T.Y.C's start, någon gång i början av 2011 och upptäcker EP:n Westkust Demo allra först, den som först fångade mitt intresse för bandet och fick mig att nästan kasta mig på tåget till Göteborg för att få veta allting om bandet. Det blev kanske världens längsta intervju, och jag minns det som en riktigt trevlig kväll på klassiska Sejdeln på andra långgatan.
Mycket har förändrats sedan dess; mer än hälften av medlemmarna har lämnat bandet, nya har anslutit sig. Soundet har fått sig en rejäl lyftning och låter tätare än någonsin. Jag minns en kväll på Jazzhuset i Göteborg i mitten av februari då jag träffade den ena av de tidigare gitarristerna i bandet, Brian Cukrowski som numera spelar i Happy Hands Club, och han berättade för mig ungefär; Westkust är inte över, de är snart tillbaka och de låter bättre än någonsin! Och sedan dess har jag väntat.
Nu är snart dagen här.
5/5
Jag lyssnar på Westkusts ännu outgivna EP med titeln Junk, och förutspår någonting stort inom svensk indiemusik-kultur, men det kommer Sverige aldrig någonsin förstå eller veta av. Om en vecka, den nionde juli kommer du kanske hålla med mig.
Jag har hört så många olika shoegaze-band de senaste två åren. Från alla världens hörn och kanter har jag hört den allra mest överproducerade drömpoppen till den allra brötigaste lofi-skramlet, men inget band har förvånat mig lika mycket som Westkust. Medan många andra band tycks ha utstuderat sina tidlösa källors framtoningar grundligt och försökt återskapa musik efter samma premisser, är det här unga Göteborgs-bandet de enda som har lyckats föra med sig den sanna punkiga attityden i musiken och lyckats återge den med en så slående genuin kraft. Junk EP:s fyra låtar kompletterar mitt shoegaze-behov nästan fullständigt, det som pijonärerna My Bloody Valentines låtar utanför Loveless har efterlämnat.
När konstellationen såg annorlunda ut förra året; med två helt andra gitarrister och en helt annan sångerska, lät musiken en aning annorlunda. Det var inspelat under tämligen dåliga förhållanden (vilket förvisso bar på en sådan otrolig charm, man kan tydligen höra trummorna från replokalen bredvid i en av låtarna om man lyssnar riktigt noga), det lät smutsigt och instabilt. Men samtidigt lät det också väldigt rått och äkta; en aning anspråkslöst, men ändå självsäkert och med en fuck off-attityd som jag fullkomligt dyrkar.
Nu låter den istället mycket mer upplyftande och är uppiggande med sina explosiva takter. Attityden är hårt bevarad och nu tycks de vilja mer. Westkust stryker aldrig medhårs, de går mot strömmen med sin shoegaze iklädd punkkostym; tänk tidiga My Bloody Valentine-EP:s, tänk Chapterhouse och avrunda hela den eran. Men försök att inte placera det svenska bandet utanför, utan försök att klämma in det bland dem. För när det väl begav sig för tjugo år sedan, skulle ingen antagligen märka någon tidsskillnad om de fick höra göteborgsbandet idag.
Mer äkta än så här blir det inte.
Luxury har sannerligen gjort ett drömvärv, och Sverige kommer kanske aldrig få reda på det, men i indiekulturen kommer Westkust definitivt göra stora avtryck; kanske finns det någonting gott att vänta efter Franke trots allt?
