Musikvideo: Nordpolen - När mitt blod pumpar i dej
Konsertrecension: Patti Smith & her band på Stockholm Music & Arts den 3/8 2012
Efter ett fruktansvärt hällregn tittar solen fram igen, lagom till att det är den store rockpoetens tur att ta sig an Skeppsholmen och den nyinvigda festivalen. Scenen är blygsamt dekorerad och istället får Stockholm stad, i kombination med segel och båtmaster agera bakgrund.
Det behövs inga trumvirvlar eller någon spektakulär ljusshow för att hälsa denna stora punkikon välkommen. När Patti Smith kliver in på scen i all sin enkelhet brister publikmassan ut i ett unisont jubel och det råder inga tvivel om att det är en riktig legend vi har att göra med.
Dancing Barefoot öppnar och rysningar längs min ryggrad bekräftar att detta kommer bli en magisk kväll. Och visst blir det så..
Efter den relativt stillsamma starten tar det sedan fart. Smith är i sitt esse! Fylld av energi utstrålar hon någon form av odödlighet.
Det är ärligt, rått och vårdslöst med en herrans massa händer i luften - punk när den är som bäst.
Ghost Dance, April Fool och Redondo Beach är bara några av låtarna som ekar ut över Skeppsholmskajen denna stilla sommarnatt.
"Are you laughing at me?" frågar hon helt plötsligt någon längst fram och det känns som att hela publiken håller andan. Det är okej, menar hon på. "I am funny."
Och visst är hon det, rolig alltså. Mellansnacket är någon sorts blandning av humor och poesi kantat med politiska samhällsfrågor.
"Free Pussy Riot!" skriker hon efter en storslagen version av Gloria och visar därmed sitt stöd för det fängslade punkbandet.
Tonerna till Because the Night drar passande nog igång just som solen börjar försvinna bakom takåsarna på andra sidan vattnet. Publiken brister ut i allsång och den dansande, hela tiden leende Patti är på topp.
Mörkret har nästan lagt sig helt när People Have The Power på ett klockrent (inte helt oväntat) sätt avslutar denna, som mina rysningar förutspådde, magiska kväll.
